ört

Шведский

Морфологические и синтаксические свойства

падеж	ед. ч.		мн. ч.
Им.	ört	örten	örter	örterna
Р.	örts	örtens	örters	örternas

ört

Существительное, общий род.

Корень: --.

Семантические свойства

Значение

1. трава, однолетнее растение (без древесины), травянистое растение ◆ Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så — И сказал Бог: да произрастит земля зелень, траву, сеющую семя [по роду и по подобию ее, и] дерево плодовитое, приносящее по роду своему плод, в котором семя его на земле. И стало так. «Библия Быт. 1:11»

Антонимы

1. träd

Гиперонимы

1. växt

Родственные слова

Ближайшее родство

существительные: blåsört, bolmört, brunört, fjällnagelört, flenört, frossört, helgonört, häxört, klotullört, korsört, kärleksört, loppört, lungört, malört, nunneört, nysört, odört, pilört, revfingerört, ripört, silverört, skelört, skålört, skörbjuggsört, sodaört, spindelört, sprängört, stålört, svalört, tallört, tilkört, tätört, ullört, vallört, videört, örtagård, örtagårdsmästare, örtblad, örtdekokt, örtesäng, örtkrydda, örtmedicin, örtsalt, örtsås, örtsäng, örtte прилагательные: örtkryddad

Этимология

От ??

Библиография

• ört, Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13-e изд. 2006)
• ört, Svensk-rysk ordbok (1959)